Hur fastställs faderskap?

Faderskapet kan fastställas genom bekräftelse eller dom. Bekräftelse lämnas av socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört. Det krävs att modern och mannen är överens om att faderskapet ska fastställas. Om man inte är överens måste faderskapet fastställas genom dom.

Faderskapet kan också fastställas genom att man ansöker om domstolens medling. Medling kan vara ett bra alternativ om man inte är överens om faderskapet.

Om en kvinna fått behandling som ensamstående kvinna och det är sannolikt att barnet kommit till genom behandling enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. ska utredning inledas.

Om kvinnan har genomgått en assisterad befruktning som ensamstående inom svensk hälso- och sjukvård eller om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn ska faderskap eller föräldraskap dock inte fastställas (jfr 1 kap. 3 § andra stycket FB).

Socialnämnden har ingen skyldighet att inleda utredning när ett bekräftat faderskap eller föräldraskap ifrågasätts. Nämndens uppgift i ett sådant fall är endast rådgivande och stödjande.

Om personer med utländskt medborgarskap och diplomatisk immunitet får barn här i landet utan att vara gifta ska någon faderskaps- eller föräldraskapsutredning inte inledas.

Socialnämnden är inte skyldig att medverka till att fastställa ett föräldraskap genom bekräftelse för ett dödfött barn.

Socialnämnden bör inte på eget initiativ inleda en faderskaps- eller föräldraskapsutredning för ett dödfött barn eller ett barn som har avlidit.

Om barnet avlider efter det att en utredning har inletts bör socialnämnden avsluta handläggningen av ärendet. Om modern begär att socialnämnden ska inleda en utredning eller slutföra en redan inledd utredning och faderskapet inte framstår som komplicerat, kan nämnden medverka till att faderskapet eller föräldraskapet fastställs genom bekräftelse.

Reglerna om socialnämndens skyldighet att utreda och medverka vid fastställande av faderskap eller föräldraskap hindrar inte att nämnden biträder med en utredning även om någon skyldighet att medverka i utredningsarbetet inte föreligger.

Barn som är folkbokfört Socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört har skyldighet att göra faderskaps- eller föräldraskapsutredning (2 kap. 2 § och 8 a § FB). Det gäller vid utredningar enligt 2 kap. 1, 8 a och 9 §§ FB när barnet har hemvist i Sverige och det gäller även om barnet vistas eller är bosatt i en annan kommun. Det gäller således även i de fall utredning ska inledas på grund av att en presumtion hävts eller en bekräftelse förklarats ogiltig. Det händer att barn till nyanlända hinner folkbokföras i en kommun innan Migrationsverket anvisar dem till en annan kommun. I dessa fall är det den kommun där barnet är folkbokfört som ska göra faderskaps- eller föräldraskapsutredningen (2 kap. 2 § FB). Den kommunen ska också slutföra utredningen, även om barnet hinner bli anvisat till en annan kommun under utredningstiden (2 kap. 3 § första stycket och 2 kap. 8 a § andra stycket FB).

Barn som inte är folkbokfört Det framgår inte av föräldrabalken vilken kommun som har utredningsskyldighet när barnet har hemvist i Sverige men inte är folkbokfört. I dessa fall bör den kommun där barnet vistas ansvara för utredningen.

Det gäller även ett ensamkommande barn som har hemvist här. Nämnden i födelsekommunen – dit underrättelsen från Skatteverket skickas – bör se till att den kommun där barnet vistas – om det är en annan kommun än födelsekommunen – får del av underrättelsen så att den nämnden kan bedöma om barnet kan anses ha hemvist i Sverige.

Om en faderskaps- eller föräldraskapsutredning inleds före barnets födelse, bör socialnämnden i den kommun där modern är folkbokförd ansvara för utredningen.

Detsamma gäller en utredning som rör ett barn till en ensamstående kvinna som fått assisterad befruktning. Om modern flyttar till en annan kommun före barnets födelse bör nämnden som inlett utredningen slutföra den även om barnet sedan folkbokförs i den nya kommunen. Den utredande nämnden bör så snart den får kännedom om flyttningen underrätta nämnden i den nya folkbokföringskommunen om att en utredning inletts, så att inte den kommunen i onödan tar kontakt med modern. Nämnden i folkbokföringskommunen – dit anmälan om barnets födelse skickas – bör å sin sida, när den får reda på att en utredning pågår i en annan kommun, se till att den utredande nämnden får del av underrättelsen.

Om barnet har flyttat till en annan kommun sedan ett beslut om nedläggning av en faderskaps- eller föräldraskapsutredning har fattats, bör socialnämnden i den kommun som lade ner utredningen ansvara för den, om den ska återupptas.

Om faderskaps- eller föräldraskapspresumtionen ifrågasätts är det den kommun där barnet är folkbokfört som ska göra förhandsprövningen och ta ställning till om utredning ska inledas eller inte (2 kap. 1 och 2 §§ FB). Det gäller även om barnet var folkbokfört i en annan kommun vid födelsen.

Om barnet har hemvist utomlands kan ett faderskap under vissa förutsättningar fastställas genom bekräftelse under medverkan av svensk socialnämnd. I dessa fall är det socialnämnden i den kommun där mannen är folkbokförd som ansvarar för handläggningen (3 a § lagen (1985:367) om föräldraskap i internationella situationer). De uppgifter som socialnämnden behöver för att pröva sin behörighet kan i regel inhämtas genom mannen och hans eventuella partner, den kvinna som fött barnet och hennes eventuella partner eller genom berörd utlandsmyndighet.

Den nämnd som har inlett en utredning om fastställande av faderskap, föräldraskap eller för någon ensamstående som genomgått assisterad befruktning enligt lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. ska också slutföra den, även om barnet hinner flytta innan utredningen slutförts (2 kap. 3 § och 2 kap. 8 a § tredje stycket FB). Utredningen är inte slutförd förrän faderskapet eller föräldraskapet fastställts genom bekräftelse eller genom lagakraftvunnen dom. Utredningen torde inte kunna anses definitivt avslutad i och med att socialnämnden beslutat att lägga ner den, eftersom det är ett tillsvidarebeslut.

Socialnämnden kan flytta över ett ärende till socialnämnden i en annan kommun, om det skulle underlätta utredningen avsevärt. Den andra nämnden ska genast underrättas om ett sådant beslut (2 kap. 3 § andra stycket och 2 kap. 8 a § tredje stycket FB). Det är inte ett tillräckligt skäl att flytta över ett ärende bara för att barnet byter bostadsort. I regel är det ändamålsenligast att den nämnd som inlett utredningen också slutför den. Socialnämnden bör i regel inte flytta över ett ärende om endast en mindre del av ut