Hur gör jag en orosanmälan för ett barn?

Om någon är orolig för att ett barn inte har det bra så kan den personen anmäla det till socialtjänsten. Man kan till exempel skriva eller ringa och berätta vilket barn det handlar om och varför man är orolig. Det här kallas att personen gör en orosanmälan. Ofta brukar anmälningar handla om att föräldrarna kanske inte kan ta hand om barnet, eller att barnet gör farliga saker. Alla kan göra en sådan här anmälan, det kan till exempel vara en kompis förälder eller en granne där man bor som är orolig. Men det vanligaste är att en anmälan kommer från någon som jobbar i skolan, hos polisen, i sjukvården. Eller någon annanstans där man möter barn ofta. De perso-nerna har extra mycket ansvar för att säga till socialtjänsten om barn inte har det bra. Det står i lagen att de genast måste göra en anmälan om de är oroliga för ett barn.

Socialtjänsten tar emot anmälan och läser eller lyssnar på vad anmälaren är orolig för. Nästa steg är att bestämma om oron är så allvarlig att socialtjänsten måste skydda barnet akut. Så kan det vara till exempel om barnet snabbt behöver komma bort från en farlig situation. Men, för de allra flesta barn som kommer i kontakt med socialtjänsten handlar det inte om en akut eller farlig situation. Då är det vanliga att socialtjänsten istället kontaktar barnet och föräldrarna för att prata om det som står i anmälan. De brukar också prata mer med den som gjorde anmälan. För många barn och familjer slutar kontakten med socialtjänsten efter de här samtalen. Eller så startar socialtjänsten något som kallas för en utredning. Då utreds barnets situation lite närmare för att se om barnet eller familjen har behov av stöd och hjälp från socialtjänsten. Socialtjänsten arbetar alltid med utgångspunkten att insatser som behövs ska ges frivilligt i samarbete med familjen.