Socialstyrelsen

Aktivitetsstöd är en ersättning du kan få från Försäkringskassan när du deltar i ett program hos Arbetsförmedlingen. För att få aktivitetsstöd behöver du alltså vara inskriven och anvisad till ett sådant program, och du måste delta enligt plan. Du ansöker om ersättning hos Försäkringskassan och fyller i vilka dagar du varit med i programmet. Om du har rätt till ersättning från a-kassan, eller om du är äldre, kan du få aktivitetsstöd. Om du är yngre och inte har rätt till a-kassa får du i stället vanligtvis en annan ersättning. Försörjningsstöd är ett ekonomiskt stöd från kommunen. Det är till för dig som inte kan försörja dig själv. För att få försörjningsstöd behöver du visa att du saknar tillräcklig inkomst och att du försöker hitta andra lösningar, som arbete eller andra bidrag. Stödet prövas utifrån din situation och dina kostnader.

Kommunen kan erbjuda flera olika sorters stöd till barn och unga som påverkas av kriminalitet eller lever i en kriminell miljö. Socialtjänsten är ofta central och kan tillhandahålla insatser som stödjande samtal, familjebehandling och trygghetsboende. De kan också samverka med skola, polis och hälso‑ och sjukvård för att skapa helhetslösningar. Fritidsverksamhet, mentorsprogram och meningsfulla aktiviteter är viktiga insatser för att ge unga annan gemenskap och identifiering än den kriminella miljön. Kommunen kan hjälpa till med stöd i skolarbetet, extra hjälp med läxor och kontakt med studie‑ och yrkesvägledning. Vid behov kan skyddsåtgärder göras, till exempel trygghetsboende eller skyddade boenden, om risk finns för våld eller hot. Genom samordnade insatser kan kommunen hjälpa barnet att bryta mönster och finna nya vägar framåt.

Smittskydd och krisberedskap handlar om att skydda samhället mot smittsamma sjukdomar och att vara redo vid allvarliga händelser, som pandemier eller andra hälsokriser. I Sverige har Folkhälsomyndigheten ett nationellt ansvar för att samordna smittskyddet och ge rekommendationer om vad som behöver göras för att förhindra spridning av farliga sjukdomar. Regionerna ansvarar för det praktiska arbetet, som att spåra smittor och erbjuda vaccin. Krisberedskap innebär också att planera i förväg så att sjukvården och andra viktiga delar av samhället fungerar även vid kris.