Smittskydd och krisberedskap?

Smittskydd och krisberedskap handlar om att skydda samhället mot smittsamma sjukdomar och att vara redo vid allvarliga händelser, som pandemier eller andra hälsokriser. I Sverige har Folkhälsomyndigheten ett nationellt ansvar för att samordna smittskyddet och ge rekommendationer om vad som behöver göras för att förhindra spridning av farliga sjukdomar. Regionerna ansvarar för det praktiska arbetet, som att spåra smittor och erbjuda vaccin. Krisberedskap innebär också att planera i förväg så att sjukvården och andra viktiga delar av samhället fungerar även vid kris.

Smittskydd handlar om att förebygga, upptäcka och bekämpa smittsamma sjukdomar i samhället. Det omfattar allt från vaccinationer till att snabbt identifiera utbrott och isolera smitta. I Sverige regleras smittskyddet av smittskyddslagen, och Folkhälsomyndigheten är den myndighet som har huvudansvaret nationellt.

Smittskyddet fungerar i samarbete mellan:

Folkhälsomyndigheten – ansvarar för nationell samordning, rådgivning och övervakning.
Regionerna – ansvarar för smittspårning, provtagning och behandling.
Smittskyddsläkare – finns i varje region och leder det regionala arbetet.

Exempel på smittskyddsåtgärder är vaccinationer, information till allmänheten och isolering av smittade.

Folkhälsomyndigheten har en central roll i Sveriges smittskydd och krisberedskap. Myndigheten ansvarar för att samordna smittskyddet på nationell nivå och att initiera åtgärder som skyddar befolkningen från smittsamma sjukdomar och andra allvarliga hälsohot, både i vardagliga situationer och under kriser eller höjd beredskap. Som en av landets beredskapsmyndigheter ska Folkhälsomyndigheten ha en god förmåga att hantera hot och risker, förebygga sårbarheter samt genomföra sina uppgifter även under svåra förhållanden. En viktig del av Folkhälsomyndighetens krisberedskap är dygnet runt-beredskapen, som inkluderar Tjänsteman i beredskap (TiB) och Klinisk mikrobiolog i beredskap (KmiB). Dessa funktioner kan kontaktas av myndigheter, vården och media för snabb insats vid hälsohot. Myndigheten har också beredskapsdiagnostik för att snabbt kunna utföra mikrobiologiska analyser. Dessutom har Folkhälsomyndigheten ett säkerhetslaboratorium (P4-laboratoriet) för hantering av högpatogena smittämnen. Kommunikation är avgörande under en kris. Folkhälsomyndigheten har därför en kriskommunikationsplan och presstjänst i beredskap (PiB) för att snabbt och korrekt informera hälso- och sjukvården, andra myndigheter, media och allmänheten vid kriser.

Krisberedskap innebär att ha en plan för hur samhället ska fungera vid allvarliga händelser. Det kan vara en pandemi, naturkatastrof eller krig. Målet är att liv och hälsa ska skyddas och att viktiga samhällsfunktioner, som sjukvård och elförsörjning, ska fortsätta fungera.

Myndigheter, regioner och kommuner har skyldighet att förbereda sig genom att: