Vad räknas som gängkriminalitet?

Gängkriminalitet syftar ofta på brott som begås av grupper där flera personer samarbetar regelbundet för att begå brott, där det finns någon typ av struktur eller roller inom gruppen. Det kan handla om narkotikahandel, våldsbrott, utpressning eller smuggling. En viktig del är att brotten inte bara är enstaka gärningar, utan del i en organiserad verksamhet – där gruppen kan ha makt och inflytande inom sina områden. Gäng kan också ha kontroll över viss mark eller verksamhet och använda hot, våld eller tvång för att upprätthålla sin ställning.

Gängkriminalitet utgörs ofta av den organiserade brottsligheten, men den synliga delen av gängen är bara en del av den organiserade brottsligheten. Organiserad brottslighet utgörs till stor del av löst sammansatta och flexibla projektorganisationer, så kallade ad hoc-grupperingar, som tillgodoser marknadens efterfrågan på illegala – eller billiga – tjänster och varor.

Enligt Polismyndigheten är det cirka 14 000 personer som är aktiva i kriminella nätverk, och ytterligare 48 000 personer som bedöms ha koppling till kriminella nätverk. Dessa personer kan till exempel vara misstänkta för brott tillsammans med aktiva i kriminella nätverk eller vara inblandade i underrättelser om brottslig verksamhet tillsammans med aktiva i kriminella nätverk. De kan också ha upplåtit bostäder till förvaring av narkotika, hanterat pengar eller annat till aktiva personer i kriminella nätverk.

Polismyndigheten har delat in olika roller som förekommer inom kriminella nätverk i följande kategorier:

Strategiska: Utgörs av de personer som styr och leder den brottsliga verksamheten.
Utförare i högre skikt: Personer som är utförare i ett högre skikt och kan liknas vid platschefer.
Utförare i lägre skikt: Står för att genomföra brottsliga handlingar på uppdrag av ovanstående skikt.
Möjliggörare och specialister: Utgörs av personer som bedriver någon form of möjliggörande verksamhet, exempelvis penningtvättare eller revisorer.

Att identifiera vad som räknas som gängkriminalitet kan vara komplext eftersom det inte finns en exakt juridisk definition för ”gäng”. Men vanligtvis pekar man på vissa viktiga kännetecken:

Samarbete inom gruppen: Flera personer deltar i brottslig verksamhet tillsammans, inte bara enstaka gärningsmän.
Struktur och roller: Gruppen har någon sorts organisation där medlemmar kan ha olika ansvar – till exempel ledare, utövare, stödpersoner.
Fortlöpande verksamhet: Verksamheten är inte tillfällig utan pågår över tid.
Användning av tvång eller hot: För att främja grupplogiken används ofta våld, hot eller tystnadskultur.
Ekonomisk vinning och kontroll: Gäng kan sträva efter att kontrollera illegala marknader (som narkotika, vapen, utpressning) och använda sina intäkter för att etablera makt eller påverka omgivningen.

Gängkriminalitet och organiserad brottslighet

Gängkriminalitet ses ofta som en form av organiserad brottslighet eller som en del av den. Organiserad brottslighet kan också röra större strukturer med internationellt samarbete, penningtvätt och mer systematiska verksamheter. I organiserad brottslighet kan kriterier som fler än två personer, disciplin, långsiktighet och användning av affärsmässiga strukturer finnas. Gäng blir därmed en mer lokal eller samhällsnära form av organisering.

Exempel på gängrelaterade brott

Gäng kan vara inblandade i:

Narkotikaförsäljning och smuggling
Våldsamma konflikter mellan rivaliserande grupper
Utpressning och beskyddarverksamhet
Illegal handel och smuggelverksamhet
Missbruk av vapen och hot
Struktur för ekonomikontroll och påverkan

Rekrytering och påverkan

Gäng ofta rekryterar nya medlemmar – särskilt unga – genom social press, gemenskap, skydd eller lockande erbjudanden. Barn och ungdomar kan påverkas att ansluta och spela roller i gäng, ibland som utövare, bud eller vakter. Studier visar att gäng och kriminella nätverk ibland erbjuder identitet, status eller ekonomisk makt i miljöer där unga kanske upplever få alternativ.

Risker med gängkriminalitet för samhället