Hur ser processen för frigivning från fängelse ut i Sverige? Vilka steg är involverade och vilka myndigheter är inblandade?

Frigivningsprocessen i Sverige involverar Kriminalvården, prövande myndighet (domstol eller överklagandeinstans) och ibland socialtjänsten, med fokus på riskbedömning och återanpassning. När en person döms till fängelse i Sverige sker frigivning vanligtvis efter att två tredjedelar av strafftiden har avtjänats, om inga nya brott begåtts och personen skött sig under tiden. Denna typ av frigivning kallas villkorlig frigivning. Det är Kriminalvården som ansvarar för att planera och genomföra frigivningen. Inför frigivningen görs en bedömning av hur individen har fungerat i fängelset. Myndigheter som kan vara inblandade är Kriminalvården, socialtjänsten och ibland frivården, beroende på personens behov och situation. Målet är att underlätta återgången till samhället. Om det finns särskilda skäl kan den dömde ansöka om att bli villkorligt frigiven tidigare, men det kräver en särskild prövning. Efter frigivningen kan man vara övervakad av frivården under resten av den villkorliga tiden.

Processen för frigivning från fängelse i Sverige innefattar flera steg och involverar olika myndigheter. För att minska risken för återfall i brott och underlätta anpassningen till samhället kan intagna beviljas tillstånd till vistelse utanför anstalt genom utslussningsåtgärder som frigång, vårdvistelse, vistelse i halvvägshus och utökad frigång. Dessa åtgärder förenas med villkor som syftar till att uppnå syftet med åtgärden och möjliggöra nödvändig kontroll från Kriminalvården. Elektroniska hjälpmedel kan användas för att kontrollera att villkoren efterlevs.

Kriminalvårdens årsredovisning anger att målet för intagna i säkerhetsklass 1 är förberedelse för frigivning genom successiv placering i anstalt med lägre säkerhetsklass. Frigivning med särskild utslussningsåtgärd är vanligare från anstalter i säkerhetsklass 2 och är grundprincipen i säkerhetsklass 3. Strafftiden påverkar också möjligheten att förbereda en placering i utslussningsåtgärd. Regeringen har gett Kriminalvården i uppdrag att utveckla och förstärka insatserna för utslussning. Inslussningsutredningen föreslog ett inslussningsprogram för intagna som vill sluta begå brott, vilket innebär samordnat stöd från Kriminalvården och lokala samhällsaktörer.

Processen för frigivning från fängelse i Sverige är noggrant reglerad och bygger på en kombination av juridiska beslut, rehabilitering och myndighetssamverkan. Syftet är att förbereda den dömde på ett liv utanför anstalt och minska risken för återfall i brott. Övergången från anstalt till frihet är en kritisk tidpunkt för återfallsrisk.

Vidare föreslogs att intagna i fängelse som vill sluta begå brott erbjuds att delta i ett inslussningsprogram under tiden som de står under övervakning efter villkorlig frigivning. Denna tid innefattar ett samordnat stöd från Kriminalvården och lokala samhällsaktörer på den intagnes hemort (inslussningsgrupp). Det innebär bl.a. att frigivningen är noga förberedd.