Vad gäller vid uppsägning av anställning

Att avsluta en statlig anställning regleras genom lagar, kollektivavtal och myndighetens specifika föreskrifter. Vid uppsägning av en tillsvidareanställning skiljer man främst på två grunder: arbetsbrist och personliga skäl.

Uppsägning på grund av arbetsbrist: Detta kan ske vid exempelvis driftsinskränkningar eller omorganisation. Arbetsgivaren har mandat att fatta beslut om arbetsbrist men måste kunna redovisa underlaget för sina bedömningar och följa gällande regler om omställningsstöd och turordning.

Uppsägning på grund av personliga skäl: För att en sådan uppsägning ska vara giltig krävs sakliga skäl, vilket innebär att arbetstagaren allvarligt åsidosatt sina skyldigheter. Innan beslut fattas måste arbetsgivaren utreda omplaceringsmöjligheter, då omplaceringsskyldigheten väger tungt. Uppsägningen ska vara skriftlig och föregås av underrättelse till arbetstagaren samt varsel till den lokala arbetstagarorganisationen. Om en personalansvarsnämnd finns vid myndigheten fattas beslutet där; annars beslutar myndighetschefen.

Observera att vid uppsägning har arbetstagaren ofta rätt till uppsägningstid, vars längd varierar baserat på anställningstid och tillämpligt kollektivavtal. Vid avskedande, som sker när arbetstagaren grovt åsidosatt sina skyldigheter, upphör anställningen omedelbart utan uppsägningstid. Vid uppsägning på grund av personliga skäl eller avskedande saknas som huvudregel företrädesrätt till återanställning.